Journalister meg her og der

Mens norske bibliotekarer er opptatt av skribenter og journalister som mener bibliotekarer enten er for fokuserte  på dataspillkåte ungdommer eller for lite opptatt av geriljakrig (jamfør siste nr. av Bok og bibliotek), sliter engelske bibliotekarer med journalister som mener bibliotek rett og slett er avleggs, etter at de sjøl fikk seg en Kindle.  I The Guardians nettutgave nedsabler en bibliotekar fra Liverpooltraktene en av disse åndens apostler ved å vise til alle de gruppene (der hun jobber) som verken har Kindle eller nettforbindelse i heimen. Og knapt nok det.

Kan samtidig anbefale det britiske bibliotek-nyhetsbrevet Network Ebulletin, som har mye viktig stoff om social exclusion og sånt.

- Tviler på suksess for e-boka

Dette sier forlagssjef i Cappelen Damm, Tom Harald Jenssen, til Bok og samfunn i dag. Cappelen Damm er for øvrig det eneste forlaget som (foreløpig) deltar i landets første og eneste e-bokprosjekt i folkebibliotek, E-lån i regi av Buskerud fylkesbibliotek. Jensen mener tilgjengelighet er et svakt fundament for e-boka: «Sitter du på en flyplass i Norge i dag, og trenger en bok, så er du bare en rusletur unna en ny pocketbok».

Sånn har de det, de som kategoriserer bøker som lesestoff…

I samme intervju modererer i Gyldendals informasjonssjef, Bjarne Buset, Jensens budskap: «Tom Harald Jenssen vil også snart oppleve gleden av å kunne kjøpe en bok noen snakket om på trikken bare 30 sekunder etterpå».

Private nettverk for e-boklån

Avisa The Guardian skriver 16. februar om følgene av restriksjonene på bruk av e-bøker, det at man bl.a. ikke kan låne dem bort. Den største av tilbyderne, Amazon/Kindle, har nylig lempa litt på reglene og tillatt utlån én gang, begrensa til to uker, noe som har avfødt (minst) to nettverk, henholdsvis Lendle og Booklending.com, der man melder på egne e-bøker og får oversikt over de andre medlemmenes, med anledning til å bestille lån. Dette kan sjølsagt uroe bokbransjen, men i formildende retning har disse utlånsformidlerne også lagt inn en “kjøpeknapp” til Kindle Store, som har ført til flere bokkjøp enn lån, sies det.

Med dette utgangspunktet har den årvåkne Jan Szczepanski på den svenske epostlista Biblist starta en debatt (gå til “Lendle en bok”) om bibliotekets posisjon i Dette Store Spillet. Én påstand er at “biblioteken står vid sidan om och kan bara titta på”. En annen ble uttrykt på denne måten i går av Clara Nyström:

“Vi måste väl bli bättre på att förklara varför det är viktigt med fria lån, av alla typer av media mellan biblioteken. Jag tror inte att de flesta vet hur fjärrlån fungerar, många av våra låntagare tycks tro att finns det inte på vårt bibliotek går det inte att få tag i (och med e-tidskrifter stämmer ju det olyckligtvis) och om man förklarar blir de imponerade. Biblioteken måste se till att e-medier behandlas som andra medier, vi kan börja med att övertyga oss själva om det”.

I stil med ledelsen i Svensk Biblioteksförening, slik vi gjenga dem i går.

Klar tale om e-bøker og bibliotek

I sitt eget tidsskrift Biblioteksbladet nr. 1 (pdf, side 22) gir Inga Lundén og Niclas Lindberg, henholdsvis leder og generalsekretær i Svensk Biblioteksförening, sterke signal om hva de på vegne av svenske bibliotek vil kreve av bokbransjen såvel som myndighetene når det gjelder e-bøker. Uttalelsene må ses på bakgrunn av litteraturutredninga som kulturministeren har satt igang, og som er sagt også å skulle ta for seg bibliotekspørsmål av denne typen.

Samtidig som SB-lederne er befriende tydelige, forsøker de her å fastlegge prinsipper som opplagt vil provosere. De skriver blant annet: “Med informationsfriheten som utgångspunkt är det inte hållbart med en ordning där någon annan än biblioteket självt avgör vad av utgivningen som ska köpas in eller där man tvingas sätta tak för hur många gånger en e-bok kan lånas ut. Idag kan biblioteken bara köpa in de e-bokstitlar som förlagen godkänt för utlåning. Smaka på den formuleringen – godkänt för utlåning. Rimmar illa med informationsfrihet och hamnar obehagligt nära ordet censur. Och smaka på ordet ”utlåningstak” – dvs att biblioteksanvändarna förvägras möjligheten att låna en e-bok fast den finns, för att biblioteket slagit i ersättningstaket”.

Samtidig innser de “att det finns andra perspektiv också och är beredda att både lyssna och diskutera för att nå samsyn på problem och lösningar”. Og de har tro på at “Litteraturutredningen kan, tillsammans med andra aktörer, bidra till att presentera en lösning som bejakar upphovsrätten, informationsfriheten och den fria utlåningsrätten. Det har gått när det gäller de fysiska böckerna, där även staten är med och tar sitt ansvar. Det måste gå även när det gäller e-böckerna. Allt annat är otänkbart”.

Sähköistetään kulttuuriperintö

Bibliotekforum besøkte i 2007 det finske nasjonalbiblioteket i Mikkeli, der avisdigitaliseringa var i full gang

Det finske nasjonalbiblioteket inviterer alt folket til dugnad for å korrekturlese tekstene fra innskanna aviser! OCR-skanning er blitt avansert, men særlig gotisk skrift er problematisk, og det er her dugnaden kommer inn. Korrekturlesinga skjer i prosjektet Digitalkoot, der man i to ulike spill får opp tekstbrokker som må staves rett for å komme videre. Så nå kan man endelig si takk og farvel til minesweeper og kabaler osv. – og ta et finskkurs…